dikt av Cathrine Hult

"Skorna"Dä va en da som alle andre.
Ja tänkte ja ska gå ut å vandre
ut i världen vida stor.
Fast då behöver ja ett par ordentlige skor.
Annars får en så ont i föttera
när en ska gå å gå, å lete efter röttera.
-Vicka rötter ? fråger du.
Dä ska ja tale om nu.
Roten te å ha lust mä livet.
Då e väl kärleken givet?!
Men om en ingen kärlek har
å här i livet står ensam kvar,
å när en tror en har träffa en rikti kamrat
så blir en sviken å börjer känne hat
å avund på dom som harét så bra
å inte kan förstå.
Di säjer:-Ho har väl sej själv å skylle ändå!
En får kämpe för dä en vill ha!
Dä har ja verkligen gjort men dä
blev ändå inge bra.
När livet ä fullt av misstag överallt
blir allt så ensamt å kallt.
Ja har mist så mycket som va bra.
Därför tänkte ja idá,
att ja tar en promenad i vida världen stor,
fast ja måste ju ha ett par bättre skor.