""....
Människan är den enda varelse som vet om att hon skall dö. Därför, och bara därför, har jag en djup respekt för människan och tror att hennes framtid kommer att bli mycket bättre än hennes nutid. Trots att hennes dagar är räknade och att allt kommer att ta slut när hon minst väntar det, gör hon livet till en kamp som är värdig någon som skall leva för evigt. Det som folk kallar fåfänga - att efterlämna livsverk och barn och försöka odödliggöra sitt namn - det ser jag som det högsta uttrycket för mänsklig värdighet. Men människan är en bräcklig varelse som alltid försöker dölja dödens ofrånkomlighet för sig själv. Hon ser inte att det är den som driver henne att göra de bästa sakerna i sitt liv. Hon är rädd för att ta steget in i mörkret, för det okändas namnlösa fasa, och hennes enda sätt att övervinna rädslan är att glömma att hennes dagar är räknade. Hon inser inte att hon skulle våga mycket mer, gå mycket längre i sina dagliga erövringar om hon var medveten om döden, eftersom hon inte har någonting att förlora om hon ändå ska dö.""
Paulo Coelho
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar