lördag 25 september 2010

torsdag 23 september 2010

en dikt av Mikael Jensen

Stigen
Tänk dig att du går på en stig som du aldrig har gått på förut.
För att sätta fötterna rätt behöver du se precis framför dig.
Du har ingen nytta av att veta hur stigen såg ut för en kilometer sedan.
Det hjälper dig inte att sätta fötterna rätt just nu.
Det är inte heller någon idé att tänka på hur stigen ser ut en kilometer längre fram.
Du har inte kommit dit än.
Det bästa du kan göra är att se på stigen där du går just nu.

Stigen är livet och ditt fokus skall vara där du är, d.v.s. här.
Du är alltid här.
Slösa inte energi på att vara någon annanstans.
Använd din energi på att vara här, för endast då kan du upptäcka hur underbart livet är. Stressa inte iväg till en annan plats.
Då är du inte kvar här och inte heller mitt i livet.

Den enda stund då du kan vara mitt i livet är nu.
Om du inte är i nuet missar du själva livet.
I nuet existerar verkligheten.

Att slösa energi på att vara i en annan tid är som att slå på fel platta på spisen och undra varför det aldrig kokar.

Kanske vill du se livet som en stig.
Kanske vill du se livet som en flod där du förs framåt likt en barkbåt (med segel bloggarens önskan) och får uppleva allt underbart som möter dig.
Kanske är ditt liv en eld, håll dig nära och känn värmen.
Njut av färgerna och känn att detta är livet.

Gå inte bort från elden för att spana efter andra eldar med ryggen åt din egen.
Har du inte fokus på din egen livslåga tenderar du att leva någon annans liv.

Det finns bara ett liv och det är ditt.
Det finns bara en plats och det är här.
Det finns bara en tid och det är nu.

Jag är här och nu.
Var är du ?

tisdag 21 september 2010

läste i " Idag är Guds dag "

1 september:
Mer än strukturer
Johannes skriver i sitt första brev:" Detta är kärleken: inte att vi har älskat Gud utan att han har älskat oss" (4:10). Han talar ständigt om kärleken till nästan. Men, säger han, det är inte med din egen kärlek du skall älska din nästa, utan med Guds kärlek. Initiativet kommer från Gud. det är han som sätter igång kärlekens process.
....
I vår tid anklagas ofta de kristna för att under sin 2000-åriga historia inte förmått skapa rättvisa strukturer i samhället, eller en fredlig värld. men det är inte genom strukturer som de kristna ljuset ges vidare. Helgonen - de verkligt kristna - har i alla tider utgivit sina liv för mänsklighetens väl. De har vetat att kärleken inte i första hand förmedlas genom strukturer och institutioner.
En institution kan ge en människa en viss materiell trygghet, men den kan inte göra henne lycklig. En institution har inga händer att sträcka ut mot den som famlar i ovisshet, en institution kan inte ge ett leende till en ensam människa, den kan inte tålmodigt och kärleksfullt lyssna till långa, smärtsamma berättelser. Institutionen behövs, men kärleken från Gud kan bara förmedlas från person till person. Och kärleken är den kraft som kan förvandla en olycklig människa.